Små funderingar

Vissa dagar grunnar man mer än andra :) idag är en sån dag, natten som
gick likaså. Linus vaknade och hade ont och inatt var det svårt att somna
om. Tror det har att göra med gårdagen. 
Något jag funderat på flera gånger är detta med människorna runtomkring
en. När jag skilde mig för tio år sedan så visade det sig rätt snart vilka som
var ens vänner och vilka man egentligen inte kände alls. Samma sak hände
när olyckan skedde, då sken vissa starkare än andra, och vissa har tyvärr
helt dragit sig undan. Om det är av hänsyn eller andra omständigheter det 
vet jag inte. Jag har fått höra flera gånger att: vi vill ju inte komma och störa.
Det finns ingen som stör, aldrig!! Jag är ju också väldigt medveten om att 
alla har mycket omkring sig, och att jag verkligen inte har varit den bäste
på att höra av mig, det har inte riktigt funnits tid och ork till detta.
Ja vad menar jag då med detta, jo då vänder jag på det och tänker, om 
jag inte hade skilt mig, om inte olyckan hade hänt, Hur skulle jag då vetat
vilka som verkligen var mina vänner??? Låter kanske knepigt i många öron.
 
Nog med djup. Jag tycker att jag glömde en oerhört viktig sak i inlägget igår.
Det är att tacka alla!! som har funnits där för oss allihop under detta året 
som gått!!! En stor kram till er allesammans <3<3<3
 
Delar med mig av en annan bild från dagis igår, lika härlig den ;)
 
Ha en härlig höstdag!!

Kommentarer :

#1: Ingrid

Jaja, jag är inte så rädd för att störa, ni bor bara så fruktansvärt långt bort :) Tur det är nära hit, så vi kanske kan ses snart?

skriven
#2: Pia

Du e la för go :) nej du, nu får du ta dig hit snart tycker jag. fyra km är ingen dagsresa, eller??? ;)

skriven
#3: Britt-Marie

Åh, vilken go bild! Det rent lyser i ögonen av...jag vet inte vad! Kram till er!

skriven
#4: Gith

Godingen <3. Nu får vi ses snart <3 <3 <3

skriven

Kommentera inlägget här :