många andra i den värkliga verkligheten.
Och jag konstaterade på hennes blogg att när adrenalinet pumpade i höstas
efter olyckan så funkade kroppen bättre än någonsin. Men allt har ju sitt pris,
det har man ju lärt sig. Nu får man betala notan.
I samma sits fast med en annan adrenalinpump har hon varit och undrar hur
jag kan vara så positiv.
Nja säger jag då, alltigenom positiv är jag inte Ingrid. Man måste låta sig gå
ner för att kunna komma upp igen. Men den stora sanningen är att lära sig
att förstora guldkornen och att känna att det jag kan, det kan jag jävligt
bra.
Det tog mig två år med hjälp av kurator att komma hit jag är nu, så det är
inget som görs över en natt precis. Men lite av, foten i kläm jajamen får
man gå på. Hitta personer där man kan pysa ut och som kan ta emot det,
tack mina ventiler <3
Men du vet ju var jag bor Ingrid, även om vi bor långt ifrån varandra (läs
ca 3,5 km) så kan du ju ringa om du vill ;) jag är gärna din ventil om du
vill :)
Ett litet visdomsord på vägen efter detta inlägg:
Det finns inget moln som är så kompakt att inte en liten solstråle kan leta
sig igenom det <3
Kramar till de som vill ha och behöver <3
Fins skrivit Pia! Jag jobbar på saken, men vet ännu inte riktigt hur jag skall göra.... Jag kanske hör av mig... Men just nu funderar jag mest på hur jag skall göra.
skrivenMen du... Nog sjutton kan moln bli så kompakta att solen inte kan leta sig igenom, eller? ;)
Relaisten i mog säger så, och tänker inte alls se metaforen i det hela :)
Sköt om dig!